En tanke eller 100

Säger det säkert 100 gånger om dagen att linjen mellan geni och galenskap är hårfin men nu ska jag faktiskt sätta ord på den tanken. För jag kan inte säga samma sak varje gång jag ser en genialisk psykfilm eller läser en helt vrickad bok. Så jag kan ju alltid försöka definera vad jag menar när jag uttrycker mig om denna linje.
Även det mest störda och helt absurda kan vara så genialiskt att det är lite världens-högsta-IQ-varning på det. Oftast visar det sig i filmer när handlingen är så extrem att man mår riktigt illa. Men just morden och allt brutala står då ganska klart för galenskapen eftersom det bara är helt sjukt vrickat. Det geniala visar sig först när man får ihop en hel handling utan att det finns några synbara sprickor som avslöjar allt. Tex Saw filmerna. Hela tiden sitter man på helspänn för det bara är för brutalt men samtidigt blir man fascinerad av hur skickligt allt är och hur otroligt väl allt hänger ihop utan att det blir förutsägbart. Då kan jag undra hur regissören egentligen tänker och om denne verkligen är psykiskt stabil. Att jag skriver om det just nu efter att ha plågat folk med min "linjen är hårfin" i evigheter är att jag just kolla klart på Hannibal Rising som gick på tv ikväll och fast jag hade svårt att hänga med i filmen (Johannas fel eftersom hon precis kommit hem från NY och då åker ut hit till landet) kunde jag inte sluta fascineras över allt som hände.

Men samtidigt är det väldigt läskigt att det finns människor i verkliga livet som faktiskt kan genomföra saker som i filmer och inte åka dit för det då de är så skickliga att röja sina spår och genomföra allt så smidigt. Om någon åker fast blir de stämplade som psykiskt störda men är dom egentligen inte genier ibland? Visst, någon rubbning måste man ha för att kunna genomföra extremt brutala brott(då menar jag inte mord där blod flyger överallt utan när offrena plågas). Just när det inte är mord bara för att mörda utan mer hämnd eller med ett visst syfte hur får dom ihop allt för att allt ska gå enligt planerna? Att få allting att matcha så exakt det är fan ruggigt.

Jag tycker att det hela egentligen är väldigt creepy men ändå blir jag så fascinerad av vissa historier om folk som kan utföra mord som i Hannibal för det finns en mastermind bakom allt. Och det är det som är linjen. Är man egentligen inte lite av ett geni som kan utföra allt vid mord och gör det så smidigt som att man har all vetskap inom den mänskliga kroppen?

Jag tar tillbaka allt jag sagt om att Coldplays platta Viva La Vida är helt jävla kass. När jag lyssande på plattan första gången tyckte jag alla låtar förutom 2 var pissdåliga och bara jävligt b. Men jag har helt ändrat uppfattning. Dom 2 låtarna jag gillade, som var anledningen till att jag skaffade plattan är dom jag hoppar över nu och dom som jag dissade totalt kan jag lyssna hur mycket som helst på. Kanske gillar jag inte dom 2 låtarna längre för att jag med viss hjälp av radio spelat sönder dom. Tack för det Rix och p3, jävligt schysst! Så nya lyssna 24/7 plattan är lätt Viva La Vida. 

Hoppas jag inte glömt något nu. Har jag säkert hjort men isåfall är det nog inte något viktigt. Klänningen är struken och hänger fint på galgen. Allt är typ helt nerpackat. Alkoholen står i kylen. Jordgubbarna likaså. Såpbubblorna framplockade. Borde vara allt. Så nu är det väl bara att platta håret för att det ska vara enkelt att platta imorrn kl.5.30 då jag borde kommit till den punkten i schemat. Men snart måste jag gå och sova också. Ska klara en dag från 05-02. Ok festen slutar 02 och sen är jag inte hemma fören typ 03.30 så jag kommer väl sova runt 04.00. Lovely. Men nu jävlar nu kör vi!

Som vanligt faller jag för trycket från 2 tjatiga personer och uppdaterar. Men nu är det faktiskt bevisat med meningsfulla tester på fb, att jag har ADHD så jag har alla rätt att inte sitta vid datorn och slöa utan måste vara ute och springa för att få ut all damp liksom. Eller hur man nu ska säga för att det ska låta rätt. Äh! orka formulera bra.

Filosofiskare än mig kan man nog inte vara. Inte om man jämför med så filosofisk jag varit idag. För det första var det allvarlig diskussion(hur fan stavas det?) på sammen efter våran storslagna redovisning om brottslingar och rättsystemet. Men det slutar absolut inte där! För när jag kom hem till hålan där solen sken kände jag för att sitta ute och sola ett tag. Men med tanke på hypermänniskan inom mig blev det att läsa när jag ändå bara satt still. Det är fan så trååkigt! Att sitta still alltså. Att läs gillar jag för det är en av de få stunder då jag kännr mig ite smar(ok, det beror på vad jag läser). Men just nu läser jag "Gunnar" som är skriven av poeten Bob Hansson. Den handlar om en snubbe som tvingas gå i förtidspension pga hjärtproblem(självklart är det inte bara om det och det finns självklart en viss djupare mening med boken men om man ska säg snabbt). Han är enorm rastlös som pensioär och tycker typ att det är det tråkigaste som finns. Det är nu mitt lilla filosofiska-moment kommer. Hur kommer jag bli när jag går i pension? Kommer jag fortfarande vara jätte hypad eller kommer jag bara vara seg? Visst, det är 46 år innan jag kommer gå i pension men ändå. Så sen jag satt där ute på gräsmattan i solskenet och läste snurrar massa djupa tankar i min lilla segtänkta skalle. Dessutom hade jag ett allvarligt snack med M&P om vad som händer i sommar och hur det blir i höst om jag mot förmodan inte kommer in på någon utbildning jag vill gå osv under middagen (btw. morsan lagade ravioli, JAg blev jättejätteglad!). Så nu efter springturen som gick oväntat bra sitter jag här. Lika damp som vanligt, om inte värre, lyssnar på skön musik och filosoferar. 

  

Ska försöka sova men som sagt så snurrar mycket tankar runt i den lilla skallen så det är väl bara att tänka klart och sen kanske lyckas somna. Jaja, låten är snart slut så nu dissar jag det här. God natt!