En tanke eller 100

Torsdagar har blivit lite av mina "fixa-allt-jag-inte-orkat-fixa-tidigare-i-veckan". Precis som förra torsdagen var jag ledig idag och precis som förra veckan har jag hunnit fixa massa saker. Vad har jag då hunnit med idag? Jo, jag har: Skrivit klart den sista loggboken, skickat en jobbansökan, skickat högskoleansökningarna, skrivit fler jobbansökningar, lunchat på lager, skrivit massa skit med Alx på msn och slagit Emma i armbrytning.  Just det! Ni läste rätt. Jag har för första gången i hela mitt liv slagit någon i armbrytning.  Att jag nästan bröt armen på henne också ser jag bara som ett stort +.
Ska ta och packa snart för jag kommer knappt vara hemma i helgen så det gäller att tänka för flera dagar framöver. 

Imorgon är det alltså fest som gäller. Faan va skoj det ska bli! Blir ju aldrig tråkigt när jag och Bella festar liksom eftersom vi är stört flummga.

Är fett nöjd med vissa förhandlingar som fixades idag. Lyckades övertala Emma att jag skulle få 100kr om jag hjälpte henne flytta hela torsdagen. Och dessutom ska jag få 2 plattor öl för att flyttstäda hennes lägenhet. Men nu ska jag bara förhandla så jag ska få nått annat än öl för det är ju inte det godaste som finns liksom. Men något får jag iallafall.

Har ju då lovat Alex att jag skulle skriva saker som var bra med henne och Michis då vi diskuterade lite på msn som jag inte orkar återförklara här. Michis, om du undrar så kan jag förklara muntligt för dig imorrn men orkar inte skriva allt här.
Så nu blir det lite mer personligt till dom.

Alex: Man kan alltid lita på dig och om det skulle vara något kan jag alltid prata med dig. Hur mycket du än jävlas med mig och är allmänt dryg gör det mig ingenting då du alltid finns där. Du är nog den enda personen jag verkligen kan prata om ALLT med. Och det menar jag verkligen. Har aldrig kunnat prata så öppet med någon kompis. Även om du då och då får dra ur mig saker för att få mig att prata men du vet att jag inte är van att kunna berätta allt.


Michis: Att du orkat med mig i hur många år vi nu känt varandra är för mig ett mysterium. Att vi har samma låga humor är ju bara ett +, för jag hade nog aldrig klarat de här 3 åren utan vårt flummande på tåget. Och att vi kan köra med telepati är ju helt grymt kul! Folk tror nog inte oss men vi vet ju sanningen. Är så stolt över att du klarat allt som kommit i din väg så galant och jag vet inte hur jag kommer klara mig utan våra dagliga skrattattacker när vi inte kommer träffas lika mycket som nu.


Kan ju avsluta med det här:

Syns likheterna?

So Long Suckers!