En tanke eller 100

Jag älskar verkligen hösten. Men tyvär blir hösten jävligt jobbig. För två år sedan höll jag på att bryta ihop totalt men tack och lov blev det bara ett mindre break-down. Höll tillochmed på att hoppa av gymnasiet men eftersom jag vägrade ta studenten senare än planerat så jag tog mig igenom skiten. Förra året var lugnt. Den hösten mådde jag bättre än någonsin. Jag såg ett slut på helvetet med gymnasiet och jag tog ständiga weekends i Stockholm och kom bort från allt töntigt tonårstjaffs. I år är en skithöst igen. Skadan har inte precis gjort någonting bättre eftersom jag inte kan träna normalt och det är piss att ha kommit på rätt spår med träningen och fått in en bra rutin för att sen behöva börja om när jag väl kan börja träna igen. Men jag vägrar bryta ihop med tanke på att jag vill klara projektet i skolan galant med den grymmt bra gruppen vi blev och eftersom jag är projektledare måste jag hålla humöret uppe och peppa gruppen för jag vet att vi kan göra ett grymmt jobb och jag vet att jag kan klara det. Jag ser ljuspunkter med komma till skolan och träffa människor. Förhoppningsvis finns det en liten nyårsresa med på planerna men vi får se hur det blir med det. Det skulle vara riktigt kul men jag får se helt enkelt.

Nu sitter jag hemma i Hälleforsnäs och kollar på twilight. Ska snart till Flen med Emma och senare kommer släkten för att fira mamma. Så det är nog bäst att jag börjar göra mig iordning. Vet inte riktigt varför jag skrev om allt depp för det är någonting jag inte gillar att publicera men jag tror jag bara behövde skriva av mig. Ska skaffa en bok som jag kan skriva av mig i så jag kan publicera sådant jag verkligen vill på bloggen men ändå få ut tankar i skrivform. För jag vill vara den glada personen som många ser mig som för det är sån jag är men det kan jag inte vara om jag har massa jobbigt i huvudet.

Peace Out Love You All!